Familia Omnia Mea

Det finns inga sidor. Vi står inte i krig.

Av Johanna Widoff - 2015-05-12 10:59

Alla mammor och bonusmammor, alla halva- och nya familjer. Alla barn med två hem. Alla barn med många vuxna omkring sig. Pappor mammor, extra vuxna, föräldrar, plast, "låtsas" (!?), bonus... Vad vi än kallar oss, så är vi här, där, av någon anledning, i någon omfattning. Vår roll, del eller plats kan vi bara välja utifrån oss själva, tillsammans med barnet! Och tillsammans med barnet biten är viktig! Den är viktig för alla vuxna att komma ihåg och tänka på.

"Jag" och barnet är två skilda individer, vem än jag är. Jag och barnet har egna tankar, egna känslor, egen vilja... Det är viktigt att skilja på, viktigt att förstå. För mina tankar och känslor för någon, är bara mina, barnet ska hållas utanför.


Det finns inga sidor. Vi står inte i krig. Vi skiljs inte åt med raviner eller berg. Vi bara finns till. Vi finns till för barnet och det är den enda sidan. Vi står på samma sida, vi bär samma syfte och delar samma ansvar, i olika omfång kanske, på olika tider, ja. Men samma, delat.

Barnen vet. De anpassar sig efter vad "vi ställt till". Har de gett oss skulden? Har de skällt ut oss? Har de sagt åt oss att säga förlåt? För nog är det vad du skulle göra om barnet bråkade och höll på!?

"Jag", du är vuxen nu. Du är förälder. DU, och JAG bär ansvaret, inte barnet! Barnet ska inte kriga i krig som inte finns, barnet ska inte bygga broar över hinder jag/du själv sätter upp, barnet ska inte välja sida, när det är denne som borde vara den enda man kan välja.


När ska vi vuxna inse det?? När ska vi komma över oss själva, släppa lite på stoltheten och förstå?

När ska vi sluta kasta oss i försvar och slänga anklagelser omkring oss? När ska vi sluta förutsätta att andra gör saker av illvilja? Varför kan vi inte bara vara ärliga?

Kan man, som vuxen försöka vara en ansvarstagande förebild !!!???

"Jag önskar att du kunde fråga mig om...."

"Skulle vi kunna prata om... först?"

"Jag skulle uppskatta ifall..."

"Det blev lite tokigt när.... kan vi göra .... nästa gång?"

- Jag visste inte att det var viktigt för dig, då hade jag så klart hört av mig!

"Jag hade velat vara med och... eller jag blev ledsen när ni... kan vi göra på ett annat sätt nästa gång?"

- Så bra att du tar upp det, hur tycker du vi ska göra istället? Det var så klart inte meningen att du skulle känna så.



Vi delar det allra största. Nej, vi valde kanske inte att dela med varandra. Nej vi kanske inte ens tycker om den andra. Ja, vi kanske till och med tycker den andra gör fel.

Vilka delar kan du påverka och göra någonting åt? Vilka delar är vi överens om?


1. Barnet är viktigast

2. Jag gör mitt bästa för att barnet ska få det bra

3. Jag förutsätter att du gör ditt bästa, även om jag ibland tycker du gör fel

4. Du kanske ibland tycker att jag gör fel

5. Barnet är fortfarande viktigast

6. Barnet behöver inte tycka som jag tycker, barnet behöver inte känna som jag känner

7. Att jag inte tycker om dig ska inte påverka barnet.

8. Jag försöker hitta en positiv tanke om dig ("du är bra på ... och det är bra för barnet")

9. Barnet är glad och nöjd, då är jag glad och nöjd

10. Barnet är viktigast, jag är en ansvarstagande vuxen nära barnet, jag respekterar barnet, dess känslor och tankar, även om vi inte alltid är överens.


. . . . . . . . 


 

Från

Blogg / Hemsida

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Skapa flashcards